Tisdag 14 augusti 2007
Nu känner mig färdig med sommarlovet. Jag blir så trött av att hitta på massa utflykter hela tiden, och träffa massa människor. Men vad gör inte mig trött?? I vilket fall så längtar jag nu till vardagen.
Nästa fredag ska min hemtenta vara inne (den som jag skippade att göra i våras). Och efter det börjar höstterminen i skolan. Först ska vi ha en kurs som handlar om talstörningar hos barn (läpp-käk-gomspalt, neurologiska sjukdomar och stamning) och sedan börjar den fruktade PRAKTIKEN. Jag bävar och längtar på samma gång. Känner en enorm prestationsångest inför sådana här saker, och blotta tanken på att en person ska sitta och bedöma mig medan jag träffar patienter gör mig fullkomligt skräckslagen. Samtidigt som jag ser otroligt mycket fram emot att äntligen få träffa patienterna vi läst om så mycket, och faktiskt få göra något vettigt med min tid. Kanske få hjälpa någon litegrand. Och känna mig lite som en logoped...
Längtar också efter att få engagera mig i andra vettiga aktiviteter på fritiden. I höst kommer det ju bli mindre plugg (bara en enda tenta!) och praktiken är inte fem dagar i veckan, så kanske kommer jag få lite tid över.
Har blivit "anställd" som volontär för stiftelsen Min Stora Dag (se länk nedan till höger), och det kommer dra igång här i höst. Min Stora Dag ordnar en stor dag för svårt sjuka barn efter deras önskemål, det kan t ex vara att få träffa en kändis eller att gå på en konsert eller resa någonstans. Det ska bli så spännande och meningsfullt att få vara med i det arbetet!
Vill också gärna vara med och hjälpa till lite i Barncancerföreningens verksamhet. Bl a så bjuder föreningen på fika en gång i veckan på avdelningen (barnonkologen på Drottning Silvias). Det skulle jag och Samuel vilja vara med på ibland.
Man kan tycka att jag inte borde göra de här sakerna, eftersom jag redan är så trött. Men jag är helt övertygad om att detta är saker som också skulle ge mig massa energi. Det är ju även terapi för mig att få vara med och hjälpa sjuka barn och deras familjer.
Nästa fredag ska min hemtenta vara inne (den som jag skippade att göra i våras). Och efter det börjar höstterminen i skolan. Först ska vi ha en kurs som handlar om talstörningar hos barn (läpp-käk-gomspalt, neurologiska sjukdomar och stamning) och sedan börjar den fruktade PRAKTIKEN. Jag bävar och längtar på samma gång. Känner en enorm prestationsångest inför sådana här saker, och blotta tanken på att en person ska sitta och bedöma mig medan jag träffar patienter gör mig fullkomligt skräckslagen. Samtidigt som jag ser otroligt mycket fram emot att äntligen få träffa patienterna vi läst om så mycket, och faktiskt få göra något vettigt med min tid. Kanske få hjälpa någon litegrand. Och känna mig lite som en logoped...
Längtar också efter att få engagera mig i andra vettiga aktiviteter på fritiden. I höst kommer det ju bli mindre plugg (bara en enda tenta!) och praktiken är inte fem dagar i veckan, så kanske kommer jag få lite tid över.
Har blivit "anställd" som volontär för stiftelsen Min Stora Dag (se länk nedan till höger), och det kommer dra igång här i höst. Min Stora Dag ordnar en stor dag för svårt sjuka barn efter deras önskemål, det kan t ex vara att få träffa en kändis eller att gå på en konsert eller resa någonstans. Det ska bli så spännande och meningsfullt att få vara med i det arbetet!
Vill också gärna vara med och hjälpa till lite i Barncancerföreningens verksamhet. Bl a så bjuder föreningen på fika en gång i veckan på avdelningen (barnonkologen på Drottning Silvias). Det skulle jag och Samuel vilja vara med på ibland.
Man kan tycka att jag inte borde göra de här sakerna, eftersom jag redan är så trött. Men jag är helt övertygad om att detta är saker som också skulle ge mig massa energi. Det är ju även terapi för mig att få vara med och hjälpa sjuka barn och deras familjer.
Kommentarer
Trackback
