Torsdag 19 juli 2007

Så närmar sig nya jobbiga datum igen. Vi har alla speciella minnesdatum från Josefs födelse, sjukdom och död under juni och juli! Det är så tråkigt att sommaren med all dess ljus, värme och blomsterprakt alltid kommer vara tyngd av dessa dagars allvar. Alla änglaföräldrar har vissa datum som är speciella resten av livet.

I år har hans dödsdag (2 juni) och födelsedag (4 juli) var så tunga att jag mest förnekat alla känslor, och inte orkat göra något särskilt med dem. Det kan då lätt uppfattas som att vi inte tycker de var lika jobbiga som förra året, men så är nog inte fallet.
Ibland önskar man bara inget hellre än att få leva som en vanlig familj, med vanliga små bekymmer. Då försöker man skjuta upp alla panikkänslor till en annan gång, och så njuter man av det man har. Det går att göra ett litet tag, men sedan växer sig ångestklumpen i bröstet större, och till slut måste man bara få ut sig alla känslor. Då måste man igen försöka förstå "aldrigheten". Visst, jag tror på ett liv efter detta, men ibland räcker bara inte det. Jag vill ha Josef här - NU!

Idag för tre år sedan (helt otroligt, vad händer med tiden!?), den 19 juli 2004 åkte jag och min mamma till barnakuten med Josef. Samuel var bortrest med "bröderna". Josef hade då kräkts i princip varje morgon sedan hans tvåårsdag. I början trodde vi att han samlade massa slem på natten pga en förkylning. Men sen behövde han också Alvedon för att vilja äta något. Ofta fick vi inte i honom någonting förrän sent på eftermiddagen. Det konstiga var att han blev alltid så pigg framåt em/kvällen igen. Vi gick till BVC, och sköterskan sa att så ska det inte vara, så då gick vi till vårdcentralen. Eftersom min pappa är glutenintolerant, trodde vi att det kunde vara det, så ett blodprov togs. Men medan vi väntade på det svaret fick Josef feber, och då tyckte läkaren på vårdcentralen att vi skulle åka in till Östra och barnakuten.

När vi kom dit så hade jag bestämt mig för att de inte bara skulle få skicka hem mig utan några svar. Jag visste att något var fel! Några dagar innan hade jag skrivit i min dagbok: "Idag åt inte Josef något förrän kl 17. Vad är det som händer?? Har inte kunnat sluta tänka på hjärntumör på hela dagen." Pratade då också om hjärntumör (som jag hade läst om i skolan, och visste att det kunde inbegripa t ex morgonkräkningar) med några i familjen, och de tyckte att jag var lite väl dramatisk.

Läkaren på akuten tog mig iallafall på allvar, och la in Josef på korttidsavdelningen, för att kunna observera honom och utifrån det försöka få fram någon orsak. De lutade då mest åt någon sorts hjärnhinneinflammation, men många vanliga infektioner kan ge morgonkräkningar hos barn, det är t ex vanligt vid urinvägsinfektioner, vilket därför också skulle utredas. Jag frågade om hjärntumör, men de sa att han är alldeles för frisk för det...

Idag kommer Samuel och Anton hem redan vid 13/14-tiden. Åh, vad jag ska pussa på min son! Och min man... Nu är det dags att städa; hemmet blir ofta lite stökigt när inte Samuel är hemma.

Kommentarer
Postat av: Anna

Hej, hade varit skönt att ses. Har ni några planer i helgen. Vi ringer. Usch vad jobbigt det är..... det är tungt, tungt....
Anna S

2007-07-20 @ 23:24:56
Postat av: ulle

Hej igen!
Nu är vi hemma och jag läser igen det jag missat under senaste veckan.
Det är så svårt att sätta ord på det man tänker när man läser det du skriver.
Tänker på er ofta!
Kram Ulle

2007-07-24 @ 10:24:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0