8 juni 2007
Wow, vad mycket svett det kan komma ur en enda kropp! Jag vet inte hur många liter jag har förlorat idag, har iallafall försökt hälla i mig (och Anton) vätska konstant. Idag har vi nämligen haft 32-33 grader varmt! Och det är ju en sån fuktig värme, man blir helt matt.
I morse åkte vi allihop tunnelbana och buss upp till York University, där vi bodde (och Samuel jobbade) förra gången. Det var en konstig känsla att komma tillbaka dit där vi bott, och att Josef faktiskt bott där också. Samuel jobbade där ett par timmar, och så åt vi inne på campusens matavdelning, en nostalgitripp. Saknade Josef lite extra, men det kändes bra. Blev lite förvirrad och kallade Anton för Josef några gånger medan vi var där.
Sedan gick vi till Black Creek Village, en bevarad by från 1800-talet, där människorna går klädda som då, och gör olika hantverk i de autentiska husen. Det var intressant och inte helt olikt Sverige för några hundra år sedan. Anton lekte med bomullstussar från fåren, och pratade länge med en höna (!). Kyrkan var också bevarad och när man gick in i den fick man en känsla av att vara med i ett avsnitt av Dr Quinn.
Hela dagen pratade man om ett stort åskväder som var på väg, och som innehöll tornadovarning. Det kom ungefär en halvtimme efter vi kommit hem, och gick snabbt över. Vi märkte inte av några tornados (till Samuels stora besvikelse, i ett kort ögonblick försökte han få med mig och Anton ut och jaga dem) men det är visst inte någon större risk inne i storstäderna, utan mer ute på slätterna.
Anton pratar mycket och gärna. Han börjar nu också mer och mer bygga tvåordsmeningar. Han har varit väldigt harmonisk sen vi kom hit, och det var nog ett klokt beslut att ta ut honom från dagis. Nu har han ju varit frisk i drygt en månad, rekord!
Han ritar också en hel del här, och vi märker nu att han börjar få mer kontroll över sitt skapande. Han vill ju alltid att vi ska måla en val och en haj. Nu börjar han själv göra en figur som inte är helt olikt valen som jag brukar måla! Han kanske har ärvt sin farmors konstnärliga ådra...
I morse åkte vi allihop tunnelbana och buss upp till York University, där vi bodde (och Samuel jobbade) förra gången. Det var en konstig känsla att komma tillbaka dit där vi bott, och att Josef faktiskt bott där också. Samuel jobbade där ett par timmar, och så åt vi inne på campusens matavdelning, en nostalgitripp. Saknade Josef lite extra, men det kändes bra. Blev lite förvirrad och kallade Anton för Josef några gånger medan vi var där.
Sedan gick vi till Black Creek Village, en bevarad by från 1800-talet, där människorna går klädda som då, och gör olika hantverk i de autentiska husen. Det var intressant och inte helt olikt Sverige för några hundra år sedan. Anton lekte med bomullstussar från fåren, och pratade länge med en höna (!). Kyrkan var också bevarad och när man gick in i den fick man en känsla av att vara med i ett avsnitt av Dr Quinn.
Hela dagen pratade man om ett stort åskväder som var på väg, och som innehöll tornadovarning. Det kom ungefär en halvtimme efter vi kommit hem, och gick snabbt över. Vi märkte inte av några tornados (till Samuels stora besvikelse, i ett kort ögonblick försökte han få med mig och Anton ut och jaga dem) men det är visst inte någon större risk inne i storstäderna, utan mer ute på slätterna.
Anton pratar mycket och gärna. Han börjar nu också mer och mer bygga tvåordsmeningar. Han har varit väldigt harmonisk sen vi kom hit, och det var nog ett klokt beslut att ta ut honom från dagis. Nu har han ju varit frisk i drygt en månad, rekord!
Han ritar också en hel del här, och vi märker nu att han börjar få mer kontroll över sitt skapande. Han vill ju alltid att vi ska måla en val och en haj. Nu börjar han själv göra en figur som inte är helt olikt valen som jag brukar måla! Han kanske har ärvt sin farmors konstnärliga ådra...
Kommentarer
Trackback
