Lördag 26 maj
Min positiva inställning höll sig inte längre än till i morse.
Jag hade blivit lovad sovmorgon, eftersom jag varit duktig och gått upp tidigt varje morgon den här veckan. Jag gillar inte att gå upp. Iallafall så vaknade jag vid halv åtta av att min käre son skriker som en polissirén. Jag ligger kvar och tänker att det nog går över snart, han brukar inte bara skrika så där. Men det gör det inte. Så jag går upp, och möts av Antons allra första raseriutbrott. Vi vet inte vad som gjort honom arg, och det vet nog inte han heller.
Josef var nästan exakt lika gammal när han fick ett av sina (mycket få) utbrott. Så nu blir jag kluven. Antingen så kan jag tänka att det verkar komma i den här åldern för våra söner, eller så kan jag tro att Josefs utbrott hade med tumören att göra, och därför bli orolig att Anton nu också är sjuk. Mina känslor har inte riktigt bestämt sig för vilken sida de ska välja ännu.
Det finns även andra saker med Anton som gör mig orolig. Han får väldigt ofta små febertoppar på kvällen (utan något annat symtom) och som är borta nästa morgon. Troligtvis har det med tänderna att göra eftersom det är rena popcornkastrullen i hans mun nu. Men sådana enkla bortförklaringar har man ju hört innan... Kan inte tro på dem till 100%, det ligger nog snarare runt 85.
En positiv sak är att jag äntligen känner mig lite nöjd med mitt hår. Samuels syster klippte det på Kållandsö, och sen har jag färgat det och gjort ljusa slingor.
Jag hade blivit lovad sovmorgon, eftersom jag varit duktig och gått upp tidigt varje morgon den här veckan. Jag gillar inte att gå upp. Iallafall så vaknade jag vid halv åtta av att min käre son skriker som en polissirén. Jag ligger kvar och tänker att det nog går över snart, han brukar inte bara skrika så där. Men det gör det inte. Så jag går upp, och möts av Antons allra första raseriutbrott. Vi vet inte vad som gjort honom arg, och det vet nog inte han heller.
Josef var nästan exakt lika gammal när han fick ett av sina (mycket få) utbrott. Så nu blir jag kluven. Antingen så kan jag tänka att det verkar komma i den här åldern för våra söner, eller så kan jag tro att Josefs utbrott hade med tumören att göra, och därför bli orolig att Anton nu också är sjuk. Mina känslor har inte riktigt bestämt sig för vilken sida de ska välja ännu.
Det finns även andra saker med Anton som gör mig orolig. Han får väldigt ofta små febertoppar på kvällen (utan något annat symtom) och som är borta nästa morgon. Troligtvis har det med tänderna att göra eftersom det är rena popcornkastrullen i hans mun nu. Men sådana enkla bortförklaringar har man ju hört innan... Kan inte tro på dem till 100%, det ligger nog snarare runt 85.
En positiv sak är att jag äntligen känner mig lite nöjd med mitt hår. Samuels syster klippte det på Kållandsö, och sen har jag färgat det och gjort ljusa slingor.
Kommentarer
Postat av: Ulle
Kan helt förstå att du inte till fullo köper alla bortförklaringar fullt ut. Det gör nog ingen mamma. Och med din erfarenhet i bagaget lär man inte bara vifta bort saker som feber och annat. Förstår att det är jobbigt, oro för sitt barns hälsa finns ju nära inpå hela tiden.
Jag blev nyfiken på din nya frisyr. Kan det bli ett foto på den, vi kommer ju förmodligen inte hinna träffas innan ni reser!! vad skön den känslan är när man känner sig ganska nöjd med sitt hår. Du känner ju mig, aldrig nöjd med frisyren. Förrän möjligen just den dagen man har tid hos frissan. Fniss. Jag ska snart klippa mig också. Det ska bli skönt att tunna ur "mössan" lite.
Trackback
