Brohede

Det var härligt att få hem mannen igen i lördags. Han hade köpt roliga presenter till Anton (och mig). Nu har äntligen Anton en egen Blixten McQueen-bil!
Annars gick helgen åt till att vara hos Josef (=vid graven) och göra fint och tända ljus. För mig är allhelgona en positiv helg då jag får tänka mycket på Josef utan att det är något särskilt jobbigt över den dagen (t ex idag skulle han fyllt år...). Och så är det väldigt speciellt och fint att möta så många människor på kyrkogården. Tack till alla er som hade varit och hälsat på hos Josef och lämnat saker. Det betyder mycket!

Josefs grav allhelgona 2007












Anton har åkt på någon konstig sjuka som inte vill ge med sig. Han blev dålig på lördagskvällen och har sedan dess haft lite hosta och en låg feber som inte vill ge med sig. Igår var jag hemma med honom och då gick vi till Josef. Det står en burk med såpbubblor där och Anton brukar blåsa några upp till storebrorsan. Så när vi skulle gå därifrån sa Anton spontant: "Hejdå Josef, vi ses en annan dag!". Vi har aldrig pratat med honom om vad som står på stenen, men det blev så väldigt rätt när han sa det så jag började gråta. Och då sa den lille godingen: "Mammi lessen, krama mammi" och så ställde han sig och höll om mig. Då grät jag ännu mer. Vilken kille!

Anton hos brorsan 6 oktober 2007
     (klicka på bilderna för att se dem större)

Idag fick stackars Anton ändå åka med pappa en sväng till dagis för de skulle ta kort. Han är visst inte direkt strålande glad på gruppfotot.... Allt tålamod försvinner hos honom när han har feber.

Nu har jag (tillsammans med studievägledare och läkare) bestämt att jag ska vara sjukskriven åtminstone till nyår. Det känns bra. Då kan jag förhoppningsvis få tid att komma ikapp livet lite. Det har känts som att jag kämpar för att med nöd och näppe orka med skolan, och då finns det inte kraft kvar till något annat. Samuel har fått sköta det mesta av marktjänsten här hemma, och ibland har jag upplevt att alla andra träffar Anton mer än vad jag gör. Så vill jag inte ha det! Jag måste orka leva också.
Ska bara göra tentan som ännu inte blivit av, troligtvis blir det i slutet av november. 
Första veckan i december åker vi ner till Almers Hus i Varberg och vilar oss och badar bubbelpool. Välkommen ner för att hälsa på om du har tid!

Även om jag just nu är inne i en period då jag tycker rätt synd om mig själv och är ruskigt trött på alla mina kroppsliga krämpor och labila sinne så är det ändå vissa saker som jag alltid kan landa i, och som gör mig så lycklig att tänka på. Förutom det självklara, mina goa grabbar, så är jag väldigt tacksam för alla snälla människor jag så ofta stöter på i mitt liv. Tycker att jag har väldigt många härliga vänner, och ändå så lär jag känna nytt folk hela tiden som tillför ännu mer guldkant på tillvaron.
Om man tittar på nyheterna och läser tidningen för mycket så får man ju lätt uppfattningen att människor över lag är elaka och rätt dumma i huvudet. Men så upplever inte jag det i vardagen. Säkert har den känslan stärkts genom den sårbarhet som vi hamnat i, vi har blivit tvungna att förlita oss på människors omtänksamhet. Men det funkar faktiskt! Jag har varit tvungen att lära mig att be om hjälp mer än vad som känns bra ofta, men det har gjort att jag kommit nära folk i min omgivning på ett helt nytt sätt. Och det har varit lärorikt och uppfriskande!