Torsdag 1 november 2007

Igår hade jag och Samuel varit förlovade i 10 år! Han är ju i Virginia på konferens hela veckan, så jag trodde inte att det skulle bli så mycket firat, men framåt eftermiddagen ringde det på dörren och där stod ett blomsterbud. Jag fick en maffig bukett med tio röda rosor! Mycket gulligt, och nu saknar jag honom ännu mer.

Det var roligt att få hem Anton igen, vi lekte hela kvällen. Men oj, vilket humör han börjar få. Vår lille grabb som varit så extremt harmonisk inträder nu helt klart  i den omtalade trotsåldern. Jag har en teori om att det är lättare att börja vara emot och säga ifrån när man känner att man bemästrar språket lite bättre, kan säga lite längre meningar. Och att det är därför det brukar komma i den här åldern.
Anton blir idag 2 år och 3 månader. Och nu kan han säga: "NEEJ, jag vill inte så!" och "Ingen majs, sa jag faktiskt!" (till min stora förvåning, han älskar egentligen alla sorts grönsaker inklusive majs...).

Idag ska jag få träffa min storasyster och hennes familj som är här i stan på besök. De bor annars mellan Uppsala och Stockholm, så det blir inte för ofta vi ses. Det är hon som har  fått mig att både börja brodera, och göra smycken. Hon inspirerar mig, och sen slutar hon med den saken medan jag hänger kvar. Ska bli roligt att ses!

Och så ser jag fram emot imorgon. Ska träffa en god vän på förmiddagen, och tre vänner på kvällen. Har bjudit hem tre kursare som ska komma och äta lite kvällsmat och fredagsmysa med mig och Anton. Det var längesen jag hade folk hemma, det får nog bli storstädning ikväll....


Kommentarer
Postat av: K

Vi klarar oss nog bra även utanst storstädning... så gör så mycket du känner för! =)

2007-11-01 @ 16:32:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0