Brohede

Nu mår jag bättre i min mage, men eftersom kräksjukan smittar ett par dygn efter sista symtom så har jag fortfarande inte fått hem min son. Inser att det är bäst att han sover hos mormor och morfar i natt också, men jag längtar efter honom! Imorgon ska jag hämta honom från dagis, hurra...

Idag åkte jag till kyrkogården. Det var säkert en månad sedan jag var där, och det kändes lite som att komma hem. En stor del av minnet efter Josef är ändå där, på något konstigt sätt. Nu är det snart Alla Helgons Dag och då är det alltid så vackert där.
Jag glömmer aldrig första hösten utan Josef när vi gick till graven tidigt på lördagsmorgonen på Allhelgona. Och det var sån folkströmning dit! Folk kom gående från alla håll för att tända ljus och göra fint hos alla sina älskade. Så på kvällen när det mörknade såg det ut som stjärnhimlen flyttat ner på jorden. Det lyste av ljus från nästan alla gravar och varje sådant sken stod för kärlek och saknad.
Om du inte brukar åka till kyrkogården så vill jag verkligen rekommendera att göra det på lördag eller söndag efter att det blivit mörkt. Då finns det inte många vackrare ställen på jorden.

Jag hade köpt en ny fin lykta och ett elektriskt ljus som känner av när det blir mörkt ute och tänds då för att lysa i sex timmar. Lampan flimrar lite så när det står inne i lyktan ser det ut som ett riktigt ljus, väldigt vackert. Så nu kommer Josef ha tänt hos sig varje kväll. Det har känts lite jobbigt när vi inte har hållit efter med att tända ljus, jag vill inte att han ska ha det helt mörkt hos sig på nätterna.


Alla Helgons Dag 2005


Samma dag senare på kvällen


Minnesgudstjänst i Kungälvs kyrka. Varje ljus representerar ett barn som inte finns hos oss längre.