Måndag 3 september 2007

Känner mig lite lugnare idag, inte lika orolig för Antons hälsa. Han har ätit som en häst igår och idag, det har varit härligt att se!
Vi (jag och Anton) hade en riktigt mysig stund ihop när jag nattade honom. Han låg och snackade för sig själv i ungefär 40 minuter. Jag försökte låtsas sova, samtidigt som jag låg och skakade av skratt.
Här är ett urval ur hans monolog:
"komma ner? näe, lägga sig först, SEN komma ner. Jaha... Imorgon dagis, jaha. Farmor, hackspett i skogen. Den var dålig, näe, ganska rolig, jaha. Inte göra lera nu. Först sova, SEN göra lera, okej. Schh, måste sova, SEN köra bilbanan. Visa bilbanan mormor......etc etc. " Hjälp, vilken goding han är!!

Idag på lunchen blev det djupa samtal med två klasskamrater om Josef, döden och rädslor. Kändes bra, man lär känna varandra på ett helt unikt sätt än vid bara ytligt prat.

Anton börjar bli så fruktansvärt lik Josef som han var när han var sjuk, mer som vi minns honom. Det är...konstigt.... Känns bra att påminnas, samtidigt som jag saknar Josef mycket mer.

Kommentarer
Postat av: ylva

Heh, jag tyckte också det kändes bra ska jag säga. Har tänkt mycket på er, och pratat mycket om. Gav mycket, både insikts- och relationsmässigt, om du förstår. Tack!

2007-09-07 @ 00:25:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0