Brohede

Måste ju bara börja med att berätta 'den stora nyheten'. Jag har fått jobb! Och inte vilket jobb som helst utan mitt drömjobb. Var ska jag börja?

Jo, många av er vet ju att jag sedan ca ett år tillbaka varit volontär för stiftelsen Min Stora Dag som uppfyller svårt sjuka barns önskningar. Det lilla jag har varit engagerad i detta har känts mycket stimulerande och meningsfullt. När det i våras annonserades om en ledig tjänst på stiftelsens kansli i Stockholm så sa jag att det är mitt drömjobb, men för oss var det inte aktuellt att flytta till huvudstaden så därför föll det bort.
Så i tisdags fick jag ett mejl om att det ska bildas en 50% tjänst som Göteborgsansvarig och nu undrade de om jag var intresserad. OM jag var intresserad?? Jag blev så glad att jag började gråta.... Det är en så perfekt tjänst för mig; halvtid, mest jobb hemifrån, fri arbetstid och uppgifterna är sånt som jag älskar att göra. Och så kändes det verkligen stort att de tänkt på mig först. Jag känner att sånt här är jag faktiskt rätt bra på, och uppenbarligen har någon annan uppfattat det så också.

Nu är det ju den lilla detaljen att vi ska få barn snart. Men jag tror och hoppas att detta är nåt som går att göra tillsammans med en liten. Jag tänker försöka iallafall. De i Stockholm vet hur läget är och funkar det inte så får jag dra igång med jobbet mer till våren. Men annars är det tänkt att jag börjar min anställning nu i september.
Jag tänker också försöka att göra det lilla i skolan som var planerat. Men känns det hela för övermäktigt så blir det studierna som ryker i första hand, då blir det studieuppehåll på obestämd tid.

Så nu går vi en spännande höst till mötes.
Idag träffade jag barnmorskan och vi pratade lite om den stundande förlossningen. Eftersom jag blivit igångsatt de två tidigare gångerna pga nervsmärtor, och dessa redan börjar ge sig till känna nu så räknar vi med att sätta igång mig lite tidigare. Jag vågade mest hoppas på kanske två veckor innan, men Anton kom ut precis 3 veckor innan beräknat datum och det tyckte hon vi kunde satsa på nu med. Preliminärt är det sagt 6 oktober, men sånt måste ju läkaren godkänna så vi får se. Det känns iallafall grymt skönt att det inte är så många veckor kvar, för jag har det inte så 'bekvämt' just nu. Och jag vet att det kommer bli värre...

Annars är det full fart i magen, hon är en riktigt livlig liten filur. Jag har gått upp 10 kg än så länge och det är ju väldigt normalt, fattade jag det som.
Utanför magen är det också full rulle; Anton har otroligt mycket energi nu för tiden. Det är härligt att se men jag med min tunga kropp kan inte riktigt hänga med i alla hans lekar.
Jag börjar bli riktigt sugen på att göra i ordning här hemma inför lillflickans ankomst. Ta fram sängen och skötbordet och tvätta alla minikläder. Kan nog inte hålla mig länge till....