Brohede

STORT TILLGÄNNAGIVANDE:
Den Brohedska familjen vill nu glatt meddela att det håller på och bakas en femte familjemedlem!!

Under ca tre veckor har jag haft en lite hemlig blogg vid sidan om den här, vad som skrivits där kan ni nu läsa nedan:

Tisdag 19 februari 2008 (v 5)

Gravid??!? Kan jag verkligen... Är jag faktiskt...?? Äntligen!!

Pluset på gravtestet lyste redan i ögonvrån när jag vågade snegla ditåt. Samuel var också med och vi hoppade av glädje tillsammans. Det här har vi längtat efter i ett halvår nu. Tror aldrig vi har blivit riktigt såå glada av det beskedet som nu.

Var bara tvungna att SMS:a den goda nyheten till närmsta familjen. De blev glatt överraskade, utom de som visste att vi försökte, de blev bara jätteglada!

Lördag 23 februari 2008 (v 5)

Vår tredje håller faktiskt på att bakas där inne - helt ofattbart! Jag känner inte mycket av det, kanske lite mensvärk (av att livmodern växer som en galning). Nu är vi i vecka 5 och embryot är ca 1mm stort läste jag på internet. :)

Idag berättade vi för Anton att mamma har en jätteliten bebis inne i magen. 'Jaha' sa han... Vi frågade om han ville att en bebis ska flytta in här och då sa han 'nej'. Sen frågade Samuel vilken färg Anton ville att hans lille/asyskon ska ha och då blev svaret 'grön'. Hm, kan bli svårt att infria hans önskemål......

Har nu också berättat för våra grannar på övervåningen och ett par av våra närmsta vänner. Det är lika roligt varje gång.

Måndag 25 februari 2008 (v 6)

Jag insåg att jag nog skulle oroa mig en hel del för det här lilla livet, och det har tyvärr redan börjat. Går nästan och väntar på att nåt ska hända och bli fel. Vill så gärna bara känna glädje.

När jag väntade Anton och Josef så mådde jag väldigt illa, och det brukar man ju säga som tröst att det iallafall är ett tecken på att bebisen mår bra. För er som inte vet så kan jag berätta att vi blev oplanerat gravida mellan Josef och Anton och att det fostret dog i magen i vecka 6, men blödningen kom inte förrän i vecka 10 (ett s k kvarhållet missfall). Den stora skillnaden på den graviditeten var att jag inte mådde illa alls.

Så nu går jag och är helt splittrad - vore ju jätteskönt att inte må så illa, samtidigt som jag då kommer vara ännu mer orolig för att fostret inte lever längre.

Har iallafall bokat tid hos vår barnmorska (som har haft hand om oss de tidigare gångerna) och vi ska dit nästa vecka. Hon brukar göra ett UL för att kolla läget på första besöket och då ser jag fram emot att få se det lilla hjärtat picka. Tänk att den redan har ett hjärta!

Måndag 3 mars 2008 (v 7)

Nu vet fler av våra vänner om den lilla hemligheten och snart kommer den nog vara svår att dölja. Magen har svullnat upp en hel del och inga av mina vanliga byxor är direkt behagliga att ha på sig. Samuel har hämtat upp min låda med mammakläder från källaren och snart är det nog dags att ge upp och börja använda dem.

Jag känner att det är nåt som värker och drar därinne, men ännu har inget ordentligt illamående startat. Kan känna lite sug i magen på eftermiddag/kvällen och det vore ju perfekt om det bara blir så den här gången. Kanske betyder det att det är en tjej?!?

Vilket kön det är spelar ingen som helst roll. En kille vore perfekt, för egentligen skulle vi ju ha två små grabbar vid det här laget, och då skulle det återställa den ordningen lite. Samtidigt som det vore underbart med en tjej eftersom vi redan har fått två killar.

Imorgon ska vi till mödravården och det ser jag verkligen fram emot. Det är ju en speciell känsla bara att komma dit, och det kommer kanske förhoppningsvis göra det verkligare att jag faktiskt är gravid. Sen vore det ju väldigt positivt om vi får göra ett UL och se så att allt är ok där inne.

Torsdag 6 mars 2008 (v 7)

Det blev inget UL i tisdags, det var för tidigt för att kunna vara säker på att man skulle se hjärtat slå. Men det gjorde inte så mycket, jag är inte lika orolig nu. Även om jag inte mår jätteilla så känner jag ett sug i magen ofta, särskilt på kvällarna. Det blir lite krångligt för jag känner mig ofta hungrig, men så fort jag tittar på mat så tappar jag helt matlusten. Men hoppas, hoppas att det inte blir värre än så här!

Vår barnmorska blev glad över att se oss och sa att hon väntat på oss. Det hela kändes lite mer verkligt när vi var där.

Läste på nån gravidsida på internet att håret kan vara lite mer svårskött nu, och jajamen - det är helt sant för min del. Fult hår, ful hy och svullen kropp. Och ändå känner jag mig bara lycklig över det lilla livet som växer där inne.

Lördag 8 mars 2008  (v 8)

Nu har det blivit dags att lägga ut den här hemliga bloggen till allmän beskådan. Vi är ju vid det här laget vana vid att dela med oss av vår sorg, så nu vill vi också att ni ska få dela vår glädje!


En liten människa i v 8 - inte vår bebis dock.....