Måndag 19 maj 2008
Det blir lite längre mellan uppdateringarna nu för tiden, hoppas ni klarar av att vänta... ;)
Först en uppdatering av viktiga saker som hänt sen sist.
Den 10 maj promoverades Samuel. Fråga mig inte vad det innebär för det vet jag egentligen inte. Nu är han i vilket fall inte bara doktor utan "doktor promotus", och detta blir man under en högtidlig fracktillställning där bl a en så kallad promotor under pompa och ståt säger till de nyblivna doktorerna: "Högt berömda doktorer, jag lyckönskar er. Lev väl!" Och så får man ett fint diplom, och blir även bjuden på bankett. Ja, det var en spännande och annorlunda dag.
Den 10 maj var också speciell av andra skäl. För det första var det tre år sedan som vi fick reda på att Josef fått återfall. Och för det andra var det även ettårsjubileum av min blogg.
Ett tag var det ju riktigt varmt och härligt och då kände mig faktiskt lycklig flera dagar i sträck. Plötsligt under en ljummen vårpromenad med Anton och Samuel fladdrade det till av harmoni i mitt bröst, och underligt nog var vi då på väg till Josefs grav. Vilken paradox! Men så är livet nu. Vi har vant oss vid att ha vårt barns grav att gå till. Vi har vant oss vid att ha Anton och att det är vi tre som lever tillsammans för tillfället.
Hela tiden oroar jag mig lite för den lille/a i magen. Känner fortfarande inga tydliga rörelser och det längtar jag efter väldigt nu. När jag är hos barnmorskan och vi lyssnar på hjärtat så märks det att den rör sig väldigt, så någon lugn krabat är det då inte. Det känns otroligt skönt att ha min barnmorska som varit med oss både i väntan av killarna och i förlusten av Josef, hon är så uppmärksam på mitt känslomässiga mående också. Jag skulle nog få komma dit när som helst och lyssna till hjärtslagen om oron skulle ta överhanden och det känns tryggt bara att veta det.
Jag hoppas att vi snart kan få veta vilket kön det är, så att det här barnet kan bli lite mer verkligt för oss.
Nu är vi i vecka 18 och på måndag är det dags för rutin-ultraljud. Då kollar man bl a barnets ryggrad och organ, och så får vi ett beräknat förlossningsdatum.
Imorgon har jag en redovisning av ett projekt i skolan och sen är det inte mycket kvar. Jag ska vara ledig hela sommarlovet och det ska bli sååå skönt.
Först en uppdatering av viktiga saker som hänt sen sist.
Den 10 maj promoverades Samuel. Fråga mig inte vad det innebär för det vet jag egentligen inte. Nu är han i vilket fall inte bara doktor utan "doktor promotus", och detta blir man under en högtidlig fracktillställning där bl a en så kallad promotor under pompa och ståt säger till de nyblivna doktorerna: "Högt berömda doktorer, jag lyckönskar er. Lev väl!" Och så får man ett fint diplom, och blir även bjuden på bankett. Ja, det var en spännande och annorlunda dag.
Den 10 maj var också speciell av andra skäl. För det första var det tre år sedan som vi fick reda på att Josef fått återfall. Och för det andra var det även ettårsjubileum av min blogg.
Ett tag var det ju riktigt varmt och härligt och då kände mig faktiskt lycklig flera dagar i sträck. Plötsligt under en ljummen vårpromenad med Anton och Samuel fladdrade det till av harmoni i mitt bröst, och underligt nog var vi då på väg till Josefs grav. Vilken paradox! Men så är livet nu. Vi har vant oss vid att ha vårt barns grav att gå till. Vi har vant oss vid att ha Anton och att det är vi tre som lever tillsammans för tillfället.
Hela tiden oroar jag mig lite för den lille/a i magen. Känner fortfarande inga tydliga rörelser och det längtar jag efter väldigt nu. När jag är hos barnmorskan och vi lyssnar på hjärtat så märks det att den rör sig väldigt, så någon lugn krabat är det då inte. Det känns otroligt skönt att ha min barnmorska som varit med oss både i väntan av killarna och i förlusten av Josef, hon är så uppmärksam på mitt känslomässiga mående också. Jag skulle nog få komma dit när som helst och lyssna till hjärtslagen om oron skulle ta överhanden och det känns tryggt bara att veta det.
Jag hoppas att vi snart kan få veta vilket kön det är, så att det här barnet kan bli lite mer verkligt för oss.
Nu är vi i vecka 18 och på måndag är det dags för rutin-ultraljud. Då kollar man bl a barnets ryggrad och organ, och så får vi ett beräknat förlossningsdatum.
Imorgon har jag en redovisning av ett projekt i skolan och sen är det inte mycket kvar. Jag ska vara ledig hela sommarlovet och det ska bli sååå skönt.
Kommentarer
Trackback
