Tisdag 30 september 2008

Idag fick jag äntligen tag på min barnmorska och hon lovade mig att jag ska få träffa en bra läkare den här veckan som kan ta något sorts beslut om igångsättning. Så nu känns det lite bättre. 
I natt vaknade jag av förvärkar flera gånger och det har jag aldrig varit med om förut. Sen fortsatte de hela dagen, hoppas de gör någon nytta. 

Nu handlar det mest om att få tiden att gå och komma en dag närmare målet. Imorgon börjar ju min tjänst och jag har en hel del att göra så dagarna borde kunna gå snabbt nu. 

Var inne och tittade på besöksstatistiken för den här bloggen och såg till min förvåning att sedan ungefär en vecka har antalet besökare plötsligt ökat drastiskt. Jätteroligt, men nyfiken som jag är kan jag inte låta bli att undra vilka ni är som hittat hit. Om du som läser vill skriva en liten kommentar är det jätteroligt, men såklart inget tvång. 

Måndag 29 september 2008

Jag har tänkt uppdatera här ett bra tag nu, men bara inte orkat. Kanske för att veckan som gick var jobbig och jag blivit ganska låg.
Förra lördagen åkte jag på en förkylning som sedan blev värre och värre för att till slut kulminera i ett besök hos doktorn som konstaterade trolig lunginflammation. Dock pga virus och inte bakteriell ännu, vilket ändå kändes lite bättre. Så de senaste dagarna har jag mest hostat och vilat. Det blir långsamt bättre men den här sjukan tog liksom mina sista krafter och nu är jag otroligt matt och har ont överallt hela tiden. Jag tror kroppen säger ifrån att den inte orkar mer snart. Lederna har blivit mycket sämre också.

Eftersom jag var så dålig förra veckan kunda jag aldrig träffa min läkare för att bestämma tid för igångsättning, och när jag sen försökte boka in en ny tid så kunde hon inte förrän i mitten av oktober. Och då tänker jag ha fött ut den här lilla! Så nu har det blivit lite struligt med det också, vilket har gjort att mitt humör som länge varit riktigt på topp trots kroppsliga plågor nu inte längre orkar hålla sig över ytan på samma sätt. Jag skulle bara behöva få ett datum att räkna ned till, det blir liksom lättare att stå ut då.

På torsdag ska en läkare göra det sista tillväxtUL:et och ett alternativ är ju att lägga fram hela saken inför denne så han kan ta ett beslut om igångsättning. Det jobbiga då är ju bara att han inte känner mig eller min historia alls, så det blir en låååång historia att dra. Känns inte optimalt alls, men vad gör man?
Jaja, jag har ringt min barnmorska idag och hoppas på att hon kan hitta på en smidig lösning på det hela.

På onsdag tillträder jag min tjänst, men det ser inte ut som det blir någon Stockholmsresa imorgon. Det känns inte rimligt att dra iväg nu helt enkelt. Men jobbet är kul och funkar bra, det innebär mest att sitta framför datorn och mejla och ringa. Jag har smygbörjat lite så att jag kan ta det lite lugnare när Elin kommit ut.

Här hemma är allt i ordning och allt viktigt inhandlat. Elins säng står nu bäddad i vårt rum och ser så mysig ut. Hoppas hon kommer trivas i den. Som det verkar nu har hon en mycket bra dygnsrytm vilket innebär att hon sover faktiskt mest hela nätterna och är vaken mycket på dagarna, det vore ju trevligt om det höll i sig utanför magen också.


Sängen är bäddad


Och skötbordet står redo.

Lite vardagsbilder från familjen Brohedes liv:

Anton och pappa gör en rolig min En slapp lördag. Anton kollar på film och pappa passar på att ta en tupplur. Anton har fått massa pärlor av sin mor. Här sitter han och gör sitt första halsband. Popcornpoppning till fredagsmyset.

Onsdag 17 september 2008

Igår kväll satt jag i min fåtölj med brasan sprakande i öppna spisen för första gången den här säsongen och insåg att jag är nog rätt mycket av en hösttjej. Jag blir verkligen harmonisk av att få tända alla värmeljus hemma och mörkret som kommer tidigare och tidigare om kvällarna. I morse fick vi även dra fram Antons mössa och vantar, det blir nog till att gå ner och reka i källaren bland alla lådor ikväll.

Jag var hos barnmorskan igår igen. Allt såg bra ut förutom mitt konstanta låga blodvärde men jag är glad så länge det håller sig över 100 (114 igår...). På måndag ska jag till MVC-läkaren och då ska vi bestämma ett datum för igångsättning. Sen är det bara ett tillväxtUL och en träff med barnmorskan kvar! Tack gode Gud för det, snart orkar inte min kropp mer.

Samuel fick ett ryck häromkvällen och kände att han måste börja förbereda sig mentalt på att det kommer en bebis snart. Han tog fram vagnen och gjorde i ordning den, och satte även skötbordet på plats. På inköpslistan är det inte mycket kvar, bara någon sorts ytterkläder för Elin att ha precis i början och newborn-blöjor kan ju vara bra också.

Det känns lite underligt att vi ska hinna med en Stockholmsresa innan förlossningen. Den 30 september ska jag upp på stor volontärträff för Min Stora Dag och dagen efter är det frukostmöte på kontoret. Ska bli roligt att träffa kollegorna som jag bara känner via mejl. Samuel och Anton följer med upp också, ville gärna ha med maken ifall någon förlossning skulle dra igång där uppe.

Söndag 14 september 2008

Sitter uppe i tidiga ottan med Anton och tittar på Bolibompa, och passar på att skriva lite här. Samuel brukar gå upp på mornarna eftersom jag sover rätt dåligt men idag är han helt däckad av en elak och envis halssjuka. Skulle tro att han fångade ett virus hemma hos hans lillasyster som var rätt dålig när vi bodde hos henne i Örebro. 

Örebro, ja, vilken upplevelse! Eller det var väl snarare konserten med Kirk Franklin jag tänkte på då. Det blev en helt fantastisk kväll med otrolig musik och sång. Hade förväntat mig en rätt uppblåst kille med divalater, han är ju ändå USA's största gospelartist och extremt känd där. Men han var rolig, ödmjuk, spexig och hade en fantastisk publikkontakt hela tiden.  Och så har han ju skrivit gryyymma låtar!! Samuel som inte älskar sån musik lika mycket tyckte det var riktigt bra ibland, och vissa tillfällen var visst helt outhärdliga.... 

Nu är det bara tre veckor innan lillan ska komma ut och jag börjar bli lite smånervös inför förlossningen. Det ska ju bli fantastiskt att äntligen få träffa henne, men jag är inte så sugen på det som måste till innan där. Hoppas verkligen att det går lagom snabbt och smidigt. Smärtfritt vore ju perfekt, men jag har förstått att det inte händer så ofta... 

Alla hennes kläder är tvättade, strukna och inpackade i skötbordets lådor som en första förberedelse. Idag hade vi tänkt ställa upp spjälsängen och packa undan bokhyllan som står där nu, men det blir nog inte nu när Samuel är så dålig. 
Känns fortfarande väldigt overkligt att det ska komma en bebis, och ibland får jag för mig att jag försöker lura mig själv med alla bebissaker som börjar packas fram. Tänk att vi (snart!) ska in i det livet igen; med amning stup i kvarten och blöjbyten på nätterna. 

Eftersom vi bestämt oss sedan länge och sagt det till de flesta av våra vänner och bekanta så kan jag väl lika gärna göra det känt här också; i min mage ligger ELIN Linnéa Brohede! 

Onsdag 10 september 2008

Det är svårt att veta vad jag ska svara nu för tiden när någon frågar hur jag mår. Psyket och kroppen är nämligen inte helt synkroniserade. Känner mig mycket tillfreds med livet rent allmänt och ser fram emot att börja jobba och få träffa lilltjejen. Jag brukar ha fruktansvårt dåligt tålamod de sista veckorna av graviditeten men nu känner mig ganska lugn. Varje dag för mig ju bara närmare målet; att äntligen få hålla henne i min famn. Nu är det bara ca 3,5 vecka kvar.
Det verkar som min tjänst börjar 1 oktober och det ska bli så roligt och spännande. Jag har redan nu uppgifter att göra, igår träffade jag t ex en ny volontär, men än så länge får jag ingen lön för det. 

Däremot är som sagt kroppen inte helt pigg. Igår gick jag t ex en 5-minuters promenad mellan Heden och kopparmärra och det räckte för att jag skulle få ont typ överallt hela natten och även idag. Ryggen, fogarna, lederna och nerven gör ont. Det är faktiskt rätt tröttsamt.... 

Idag åker jag och Samuel till Örebro för att gå på Kirk Franklin-konsert. Kirk är USA's nu största gospelprofil och en av mina absoluta favoriter. Jag fick de här biljetterna i våras som 30-årspresent och har verkligen sett fram emot det, men nu bävar jag lite eftersom jag har så svårt att sitta under längre stunder. Jag får väl gå omkring där inne med jämna mellanrum. Ska i vilket fall bli mysigt att åka iväg bara maken och jag. Vi ska åka tåg och jag minns knappt när jag gjorde det senast. 

Anton ska stanna hemma och sova hos mormor och morfar. Jag kommer verkligen sakna honom för han har varit så otroligt go på sistone, Den senaste veckan har han för första gången spontant kommit fram med utsträckta armar och velat ha en kram. Och nu kommer spontana kommentarer som: "Vad mysigt vi har det!" vid matbordet, och idag tittade han mig i ögonen helt plötsligt och sa: "mamma, jag älskar dig jättemycket!". Finns det någon underbarare mening att höra??
Annars tycker han det är väldigt kul att hitta på sånger och låtsasspråk nu för tiden. I morse väckte han mig med en sång "som handlar om en bil jag ska köpa", den gick ungefär så här: " jag ska köpa en trädkapare som jag ska köra jättejättefort och sen ska jag inte köra den mer." Han såg nämligen en kille på Bolibompa som hade en leksaksträdkapare och det har han inte kunnt glömma sen. Troligtvis blir det en sån i 'storebrorspresent' när bebisen fötts.

Förresten, Linnea S, jag såg din kommentar men vet inte hur jag ser din mejladress. Det låter jättebra om du kan hitta några eventuella volontärer. Mejla gärna mig på brohede@yahoo.se så kan jag berätta mer.

Tisdag 2 september 2008

Just nu kretsar mycket tankar kring bebis, förlossning och jobb, medan motivationen för att plugga eller överhuvudtaget att bli logoped för tillfället ligger lite lågt.
Är precis hemkommen från Östra där jag träffat barnmorskan och gjort ännu ett tillväxtultraljud. Idag pratade vi länge om förlossningen och tiden efter det. Eftersom jag fortfarande troligtvis är rätt skör psykiskt så är jag i riskzonen för att utveckla post partum-depression, så såna tecken får man hålla extra koll på. Känner redan nu att alla hormoner som flödar gör mig lite labil, men det har mest varit att jag gråtit av lycka väldigt lätt det senaste.
Min nerv som ligger i kläm stör mig mer och mer dag som natt, men jag försöker hålla tålamodet uppe. Bara 5 veckor kvar......
För första gången har jag fått vara med om 3D-ultraljud också, det var häftigt! Tyvärr lyckades vi inte få någon riktigt bra bild på ansiktet, men jag fick se skymtar av hennes perfekta lilla mun. Däremot såg vi händerna tydligt och oj - vad verklig hon blev då! Kollade även till underlivet lite extra även denna gång, och det hade inte utvecklats någon snopp nu heller. :)

I lördags var vi inne på förlossningen igen. Samuel och Anton skulle ut på promenad och en kvart efter att de gått satt jag vid datorn då det plötsligt började rinna lite vatten från mig! Jag ställde mig upp och då kom det ett ordentligt flöde under några sekunder innan det slutade ganska tvärt. Försökte ringa Samuel som inte svarade, och sen ringde jag förlossningen som såklart sa att jag måste komma in. Problemet var bara att jag inte fick tag på Samuel förrän de kom hemstrosande 1,5 timmar senare! Vilken stress!! Han hade inte hört mobilen och hade 30 missade samtal från mig...
Det blev till att lämna Anton uppe hos grannarna igen och åka till Östra. Där hade inget hänt med livmodertappen och det tog ett tag innan de bestämde sig för hur de skulle göra. Kan visst bli så där att nån bubbla mellan de båda hinnorna spricker, tror man. Jag blev iallafall hemskickad igen utan vidare åtgärder. Så tröttsamt att åka in dit varje helg, har bestämt mig för att nästa gång blir när jag ska föda barn!
Samuel skulle varit i Italien på konferens denna veckan men vågade inte åka nu med risk för att missa en förlossning. Vi är i vecka 33 nu, så det vore ju bra om hon kan stanna i magen lite till.

Och så jobbet, ja. Vet ännu inte exakt när jag officiellt tillträder min tjänst, men troligtvis nästa vecka. Ska bli så roligt och spännande! En av mina uppgifter blir att ragga nya volontärer så om DU är intresserad är det bara att höra av sig. Det tar bara så mycket tid som man själv vill, och jag kan lova att det är en mycket meningsfull och energigivande sysselsättning. Hör av dig så får du veta mer!

RSS 2.0