Josef, kom tillbaka!
"Ni Kanske tror mig
när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.
När inte glansen finns i ögat
finns det nån som tåren ser?
När inga tårar finns att torka,
när jag skrattar bort min gråt.
När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.
Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyr bort från min tår.
När jag kväver allt jag känner
ser då någon hur jag mår?"
Nu saknar jag Josef så fruktansvärt outhärdligt mycket...
Josef var en underbar pojk. Det finns ingen rättvisa på denna jord.
Vet aldrig vad jag ska skriva, för det är så stort och så sorgligt och alla ord känns för små och jag vet ingenting (och det är jag oändligt glad för!) Så oftast låter jag bli. Men jag läser och jag tänker på er. Kram!
Tack vänner. Jag känner att ni finns där ute!
Jag såg dina tårar, när vi träffades i Floda i Lördags, även om dom inte rann ner för dina kinderna utan satt kvar på insidan. Jag såg även de sorgsna ögonen. Jag har er ofta i mina tankar. Kram kicki
