Lördag 7 juli 2007
Vilken vecka vi har haft! Nu när vi äntligen haft tid och ork att träffa lite vänner så har vi varit supersociala familjen. Anton lekte med olika barn varje dag hela veckan lång, han verkade uppskatta det. Fast en av dem verkar ha haft med sig en snuva till honom. Han har ju inte varit sjuk sedan vi tog ut honom ur dagis för drygt två månader sedan, så vi får väl klara en förkylning nu. Har därför inte sovit mycket i natt.
Idag ska vi dra upp till Värmlands skogar, närmare bestämt till Sunne. Där har Barncancerföreningen en liten gård med stugor som vi ska få utnyttja gratis en hel vecka. Vi har varit där tidigare med Josef, undert sportlovet precis när hans behandling var klar. Det var ingen höjdarvecka för mig, för då väntade vi Anton och jag mådde som mest illa!
Själva storstugan är en riktigt fullmatad sak, med TV-spel, mellan 100-200 videofilmer, golvvärme, öppen spis, bastu, fyrhjuliga motorcyklar, lekplats, fyllda lådor med godis i skåpen, etc etc. Vi ska vara där med Samuels äldsta syster med familj. Hennes son, Antons kusin, är bara 1,5 månader äldre än Anton och hans allra bästa kompis. Det ska bli en härlig vecka, hoppas bara att Anton inte blir jättedålig.
Vet inte om det finns internet där upp i stugan, dock. Så vi får se när den här sidan uppdateras igen. Håll ut, alla ni tappra som går in och läser här ibland.
Vi har precis köpt filmen Happy Feet. Den kan jag varmt rekommendera till alla, den är lika mycket för vuxna som för barn. Om man uppskattar skönt svängig musik och underbar sång så är den ett måste. Jag har redan beställt soundtracket! Anton vill bara se avsnitten när de sjunger och så ställer han sig mitt på golvet och dansar loss. När musiken är slut gråter han: Mera dansa!
Det har varit så roligt att se Anton med alla dessa människor vi träffat i veckan. Det har varit en del folk som vi inte ser så ofta, men han är inte särskilt blyg alls! Han vill visa saker så gott som direkt, och svarar på deras frågor med en gång. Han gillar verkligen människor, nya som gamla, det är härligt att se! Josef var ganska försiktig vad gäller andra barn, och höll sig helst på avstånd, så därför uppskattar jag extra mycket att se att Anton ger sig in i leken, oavsett ålder på lekkamraterna.
Vi börjar så smått planera inför hans tvåårsdag. Kommer inte att ha något stort barnkalas, bara de allra närmaste barnen, som Anton verkligen känner. Det tror jag att han uppskattar mest.
Idag ska vi dra upp till Värmlands skogar, närmare bestämt till Sunne. Där har Barncancerföreningen en liten gård med stugor som vi ska få utnyttja gratis en hel vecka. Vi har varit där tidigare med Josef, undert sportlovet precis när hans behandling var klar. Det var ingen höjdarvecka för mig, för då väntade vi Anton och jag mådde som mest illa!
Själva storstugan är en riktigt fullmatad sak, med TV-spel, mellan 100-200 videofilmer, golvvärme, öppen spis, bastu, fyrhjuliga motorcyklar, lekplats, fyllda lådor med godis i skåpen, etc etc. Vi ska vara där med Samuels äldsta syster med familj. Hennes son, Antons kusin, är bara 1,5 månader äldre än Anton och hans allra bästa kompis. Det ska bli en härlig vecka, hoppas bara att Anton inte blir jättedålig.
Vet inte om det finns internet där upp i stugan, dock. Så vi får se när den här sidan uppdateras igen. Håll ut, alla ni tappra som går in och läser här ibland.
Vi har precis köpt filmen Happy Feet. Den kan jag varmt rekommendera till alla, den är lika mycket för vuxna som för barn. Om man uppskattar skönt svängig musik och underbar sång så är den ett måste. Jag har redan beställt soundtracket! Anton vill bara se avsnitten när de sjunger och så ställer han sig mitt på golvet och dansar loss. När musiken är slut gråter han: Mera dansa!
Det har varit så roligt att se Anton med alla dessa människor vi träffat i veckan. Det har varit en del folk som vi inte ser så ofta, men han är inte särskilt blyg alls! Han vill visa saker så gott som direkt, och svarar på deras frågor med en gång. Han gillar verkligen människor, nya som gamla, det är härligt att se! Josef var ganska försiktig vad gäller andra barn, och höll sig helst på avstånd, så därför uppskattar jag extra mycket att se att Anton ger sig in i leken, oavsett ålder på lekkamraterna.
Vi börjar så smått planera inför hans tvåårsdag. Kommer inte att ha något stort barnkalas, bara de allra närmaste barnen, som Anton verkligen känner. Det tror jag att han uppskattar mest.
Kommentarer
Trackback
