2 juni 2007 Josefs dag

I förväg gick du vår älskade skatt,
tillbaka till himmelens land.
Där går du och änglarna hand i hand,
men här är så tyst utan ditt smittande skratt.
Nu spelar du boll med starka ben,
och ingen sjukdom plågar dig mer.
Tack för att du kom hit ner,
fortsätt nu leka tills vi ses igen...

                               I dödsannonsen, skrivet av Samuel


Sov jättedåligt i natt. Så fort jag vaknade till så tittade jag på klockan om den passerat 01.55. Det var den tid som Josef slutade andas.
Jag och Samuel låg på varsin sida om honom i sängen och sov, medan en sköterska satt och vakade (eftersom han andades väldigt rossligt, med långa uppehåll). Jag vaknade av att sköterskan klappade mig på axeln och sa: "nu andas han inte mer". Jag minns hur jag lyssnade intensivt; kunde det verkligen vara sant? Det kommer ju ALLTID ett andetag till! Men det var alldeles tyst och stilla. Sedan la Samuel handen på Josefs bröst och kände hjärtat sluta slå.

Vad känner man då? Jag vet inte, jag blev helt tom. Då förstår man inte vidden av det hela, i det läget finns en känsla av lättnad med också, att nu behöver inte Josef lida mer. Men då har ännu inte den stora saknaden slagit till.

Den här dagen är Josefs dag. Varför gråter inte hela världen??

     

Kommentarer
Postat av: alexandra

Min goa vän.
Sen du började skriva Linnea, har jag inte kunnat missa en enda dag utan att gå in och kolla om du har skrivit något nytt. Man kan inte slita sig från att läsa. Det blir en speciell känsla av att få läsa dina tankar och hur du känner det Linnea just när du skriver om hur ni har det. Du skriver så ärligt och då känns det som man får "tillgång" till något som är så nära och intimt inom dig. Det blir så nära ibland när du skriver. Jag vet att jag inte kan säga att jag förstår hur ni känner det och hur ni har det så här efter eran Josef dog, för det kan jag inte, men jag kan bara känna med er. Jag känner så ofta den känslan för er, men jag hittar inget ord som förklara känslan. Det är bara något med er som gör att jag blir berörd. Sen har ju du blivit en av mina närmaste och främsta vänner, vilket jag är så glad och tacksam för! Tänker så på er idag!
Varma kramar din halsbandsvän
ps. det här var första gången som jag har skrivit i någons blogg, jag har dragit mig för det, för jag vet ju inte hur man skall göra... sånt här fanns ju inte förr.... när jag var yngre..... kram igen

2007-06-02 @ 10:40:26
Postat av: Ulle

Ja varför gråter inte hela världen?
Samules dikt är så fin och du skriver så det gör ont i mig. Jag gråter med er, sitter och läser din blogg och tårarna rinner. Har varit inne en del på Matildas sida det sista och tack vare den med bilder, text och de bilder och film jag sett hos er så känner jag att det hela blir mer visuellt, jag kan ta till mig det på ett annat sätt än tidigare. Det otroliga blir än mer verkligt.
Är med er i dag, i tanke och bön. Hela familjen!
Kram Ulle

2007-06-02 @ 10:48:00
Postat av: alexandra

.

2007-06-02 @ 10:57:14
Postat av: Stormen

Tänker på dig.

2007-06-02 @ 18:45:51
URL: http://nukommerjag.blogspot.com
Postat av: Julia

Kan bara hålla med ovanstående - det du skriver berör, tårarna rinner. Det är så enkla starka ord. Har haft er i mina tankar och böner. Kram

2007-06-04 @ 19:44:21
URL: http://juleld.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0