7 juni 2007
Nu har vi ätit på TacoBell, KFC, Jimmy the Greek, Mc Donald's och Pizza Pizza. Inte alla idag...Men vi äter faktiskt också en hel massa frukt och bär, eftersom de är så billiga, och hysteriskt goda.
Idag kom värmen tillbaka till oss. Jag har förstått att ni har det lite väl varmt där hemma i Svedala, och så hoppas vi att vi slipper ha det här, för då blir det enligt utsago outhärdligt inne mellan husen här downtown.
Jag och Anton gick till ekorrparken idag med, men idag var visst ekorrarna på annat ställe. När vi satt där och myste så stannade plötsligt en tjej som var på väg förbi oss och utbrast: "Oh, my God, that must be the cutest child I've ever seen!!" (= Men Gud, det måste vara det sötaste barn jag nånsin sett!!) Sen sa hon att han var så "gorgeous", och väldigt lik mig... de gillar verkligen det skandinaviska utseendet här. Och Anton ser ju rätt svensk ut, kan man säga.
Man känner sig lite som en kändis, med alla blickar. Men det är inte som när vi var i Adana, Turkiet, och hälsade på Samuels syster som jobbade där. Adana är INTE en turistort, och tre ljusa flickor väckte en hel del uppmärksamhet. En buss stannade t ex mitt på gatan, så att alla män i den kunde titta i godan ro. En skum upplevelse!
Det finns ganska många utslagna människor i Toronto. Igår kom en man fram och började prata med Anton och mig. Anton förstod som vanligt ingenting, men det intressanta var att jag förstod inte ett ord heller. Han pratade engelska, men väldigt sluddrigt, och med viss brytning. Jag koncentrerade mig djupt för att iallafall uppfatta vad han var inne på för ämne, men det gick bara inte! Jag hummade med och skrattade när han skrattade, och han verkade nöjd med det! Sen sa vi hejdå, och jag har ingen aning om vad vårt samtal handlade om. Jaja, man kan klara sig hyfsat i en dialog bara m h a den icke-verbala kommunikationen, vilket säkert mina logopedstudentkollegor kan stämma in i.
Idag kom värmen tillbaka till oss. Jag har förstått att ni har det lite väl varmt där hemma i Svedala, och så hoppas vi att vi slipper ha det här, för då blir det enligt utsago outhärdligt inne mellan husen här downtown.
Jag och Anton gick till ekorrparken idag med, men idag var visst ekorrarna på annat ställe. När vi satt där och myste så stannade plötsligt en tjej som var på väg förbi oss och utbrast: "Oh, my God, that must be the cutest child I've ever seen!!" (= Men Gud, det måste vara det sötaste barn jag nånsin sett!!) Sen sa hon att han var så "gorgeous", och väldigt lik mig... de gillar verkligen det skandinaviska utseendet här. Och Anton ser ju rätt svensk ut, kan man säga.
Man känner sig lite som en kändis, med alla blickar. Men det är inte som när vi var i Adana, Turkiet, och hälsade på Samuels syster som jobbade där. Adana är INTE en turistort, och tre ljusa flickor väckte en hel del uppmärksamhet. En buss stannade t ex mitt på gatan, så att alla män i den kunde titta i godan ro. En skum upplevelse!
Det finns ganska många utslagna människor i Toronto. Igår kom en man fram och började prata med Anton och mig. Anton förstod som vanligt ingenting, men det intressanta var att jag förstod inte ett ord heller. Han pratade engelska, men väldigt sluddrigt, och med viss brytning. Jag koncentrerade mig djupt för att iallafall uppfatta vad han var inne på för ämne, men det gick bara inte! Jag hummade med och skrattade när han skrattade, och han verkade nöjd med det! Sen sa vi hejdå, och jag har ingen aning om vad vårt samtal handlade om. Jaja, man kan klara sig hyfsat i en dialog bara m h a den icke-verbala kommunikationen, vilket säkert mina logopedstudentkollegor kan stämma in i.
Kommentarer
Trackback
