Dessa ljuvliga droppar
...som "inte ska intagas oralt utan administeras med ett lätt tryck in under nedre ögonlockskanten". Jag vaknade som en ny människa. Det är fortfarande lite rosa och svullet men stor skillnad från gårdagens katastrofnivå.
Skippade ändå föreläsningen idag, för läkaren sa igår att sådana infektioners läkningsprocess påverkas mycket av om man känner sig stressad. Så det blir till att vila sig frisk. Som tur är så är det Kristi Him i dagarna och vi ska upp till stugan på Kållandsö för att umgås med familj och vänner, och njuta av naturen. Samuel åker upp redan idag för att paddla kanot med sin kusin.
Idag för två år sen gick vi till Liseberg med Josef. Han orkade inte åka något men vi spelade på en massa hjul. När vi kom till Malaco-hjulet satt Josef i vagnen och skrek: "nummer två" om och om igen. Så vi tog nummer två, och Josef vann en godispåse! Så förra sommaren när vi var på Liseberg med Anton så spelade vi bara på ett hjul, gosedjurshjulet. Då tog vi såklart nummer två och vann en fin giraff! Det var ju Josefs förtjänst tyckte vi, så den fick bo hos honom på hans grav.
På tal om graven; så här såg den ut på ettårsdagen av Josefs död, den 2 juni 2006. Det var så vackert, överfyllt med blommor och hälsningar. Vår son är inte bortglömd!
Nu närmar sig årsdagen igen med stormsteg. Helt omöjligt att i förväg veta hur det kommer att kännas. Förra året kände jag i princip ingenting tills själva dagen D då jag knappt kunde göra något utan att gråta.
I år kommer vi ha goda vänner med oss (Samuels "bröder" m familjer) och det känns bra och tryggt. Vi har ju ännu inte riktigt någon rutin på vad vi vill att dagen ska innehålla, men självklart blir det mat som Josef älskar hela dagen och många besök till graven. Kanske också en fika på Josefs sjukhus.
Det är både en sorglig och en bra dag. Bra för att det är Josefs dag, då minns vi honom extra mycket och gör hans favoritsaker. Sorglig för att man så smärtsamt påminns om vad vi kunde haft kvar, vad vi förlorat. Delar av mitt och Samuels hjärtan är i himlen, och vi kommer inte bli hela förrän vi är där.
Skippade ändå föreläsningen idag, för läkaren sa igår att sådana infektioners läkningsprocess påverkas mycket av om man känner sig stressad. Så det blir till att vila sig frisk. Som tur är så är det Kristi Him i dagarna och vi ska upp till stugan på Kållandsö för att umgås med familj och vänner, och njuta av naturen. Samuel åker upp redan idag för att paddla kanot med sin kusin.
Idag för två år sen gick vi till Liseberg med Josef. Han orkade inte åka något men vi spelade på en massa hjul. När vi kom till Malaco-hjulet satt Josef i vagnen och skrek: "nummer två" om och om igen. Så vi tog nummer två, och Josef vann en godispåse! Så förra sommaren när vi var på Liseberg med Anton så spelade vi bara på ett hjul, gosedjurshjulet. Då tog vi såklart nummer två och vann en fin giraff! Det var ju Josefs förtjänst tyckte vi, så den fick bo hos honom på hans grav.
På tal om graven; så här såg den ut på ettårsdagen av Josefs död, den 2 juni 2006. Det var så vackert, överfyllt med blommor och hälsningar. Vår son är inte bortglömd!
Nu närmar sig årsdagen igen med stormsteg. Helt omöjligt att i förväg veta hur det kommer att kännas. Förra året kände jag i princip ingenting tills själva dagen D då jag knappt kunde göra något utan att gråta.
I år kommer vi ha goda vänner med oss (Samuels "bröder" m familjer) och det känns bra och tryggt. Vi har ju ännu inte riktigt någon rutin på vad vi vill att dagen ska innehålla, men självklart blir det mat som Josef älskar hela dagen och många besök till graven. Kanske också en fika på Josefs sjukhus.
Det är både en sorglig och en bra dag. Bra för att det är Josefs dag, då minns vi honom extra mycket och gör hans favoritsaker. Sorglig för att man så smärtsamt påminns om vad vi kunde haft kvar, vad vi förlorat. Delar av mitt och Samuels hjärtan är i himlen, och vi kommer inte bli hela förrän vi är där.
Du är väntad!
Det finns en port vid tunnelns slut
En vacker port till friheten
där din längtan stillas
när du sluter barnet i din famn
Efter år av tomhet
blir du hel igen
Britt Fredriksson
Det finns en port vid tunnelns slut
En vacker port till friheten
där din längtan stillas
när du sluter barnet i din famn
Efter år av tomhet
blir du hel igen
Britt Fredriksson
Kommentarer
Trackback
