Brohede

Nu är Samuel ute och sover på någon ö i Vänern. Jag har inte hört något från honom, men får intala mig själv att allt är bra. Har blivit väldigt mycket mer orolig sen Josef blev sjuk. Den här känslan av att "det händer inte oss" fungerar ju lite som ett skydd som gör att man inte går under av oro inför allt som kan hända. Men det skyddet har till stor del försvunnit för oss. Vad som helst kan hända, när som helst.
Så när Samuel är en halvtimme sen från jobbet så är det nästan lika troligt för mig att han ligger svårt skadad på akuten som att han inte kom ifrån jobbet i tid.
Och om jag helt plötsligt får ont i magen så tänker jag inte: "oj, nu har jag ätit något konstigt", utan jag känner efter om jag hittar någon knöl. Det är klart att man blivit lite skadad av att lära känna alla dessa familjer på barnonkologen, där knölen (eller de mystiska symtomen) ju alltid var cancer.
Jag hoppas att detta mildras lite med tiden, för det är rätt tröttande.

Imorgon bitti åker vi uppåt landet, ut i skogen där inga datorer finns. Så nu kommer inte bloggen uppdateras förrän på måndag.

Ha en skön långhelg, och ta hand om varandra!