Måndag 29 oktober 2007
Jag har pratat med en hel massa folk om barn och cancer och även sålt många Hope-smycken. Fick även tillfälle att hälsa på Magnus Uggla och Stefan Anderson som var där och uppträdde och signerade skivor. Trevligt folk!!
Även om man är helt slut i huvudet av alla ljud och människor efter en dag, så går jag därifrån fylld av energi från människors värme och vilja att hjälpa.
På söndagen blev jag lite vemodig över att det hela var över, men den känslan förbyttes snabbt i ett kraftigt illamående.... Jag åkte på en rejäl dos vinterkräksjuka. Det var lite fel tillfälle eftersom jag sparat i princip all min tentapluggning till igår och idag, och istället har jag legat däckad. Tur i oturen var det iallafall när det visade sig att tentan utan problem kunde flyttas (var bara jag som skulle göra den).
Jag har en mycket vis doktor på vårdcentralen som jag pratade med idag. Honom kan jag häva ur mig alla mina besvär till, och han har mycket smart att komma med, även när det gäller de psykiska bitarna.
För tillfället känner jag att nu orkar jag inte kämpa mer. Nu kan jag väl få ha lite roligt? Jag har kämpat för att orka med vardagen, och kämpat för att orka med skolan etc etc. *mycket självömkan*
Skolan tar lite mer av min energi än vad den ger inspiration. Är det verkligen logoped jag ska bli??
Känner mig också otroligt skör - både kroppsligt och mentalt. Och under mina dåliga dagar är jag rädd för att jag kommer fortsätta vara så här skör, livet ut. Jag längtar så efter att bara få vara vanlig. En vanlig person med vanliga vardagsbekymmer.
Så nu bestämde dr Åke och jag att jag ska börja gå på samtal hos deras psykolog. För att få lite hjälp att reda ut mina bistra tankar. Han bokade t o m in mig på en akuttid. Oj, är jag så labil...?
Vad glad jag blir när jag hör att det varit en lyckad helg! Kräksjuka kan jag gärna klara mig utan. Rebecca var magsjuk i fredags men det blev inget mer. Skönt. Att träffa någon att prata med är nog det bästa. När jag lite halft lättade mitt hjärta på vår lilla viktgrupp för ett tag sedan sa damen som leder kursen att jag nog behövde prata med någon också. Jag antar att vi är många som skulle må bra av det, av precis lika många olika anledningar.
Hoppas du kryar på dig och att du reder ut vad du vill göra, tro mig jag vet hur det är, har samma tankar själv.
Hoppas vi ses snart!
isch och fy för kräksjuka! jag tror verkligen på att "prata med nån" - man kan behöva lite hjälp på vägen (som t.ex. karta och vägbeskrivning) - nån som kan hjälpa en när man håller på att drunkna i sina egna tankar. och du har ju inget att förlora. önskar allt lycka till! och vi synes! kram
