Brohede

Ibland rör det sig väldigt konstiga tankar i mitt huvud. Idag har jag t ex gått och tyckt att det är lite synd att inte Anton kommer bli så där skallig och slät på huvudet! Jag som gått och bara njutit av Antons underbara hår, och det faktum att det inte kommer falla av inom en snar framtid.
Men så lade jag in den där bilden på Josef i gårdagens blogginlägg; när han sitter skallig och tittar på TV. Och då mindes jag plötsligt så starkt hur det kändes att sitta med honom i knäet och smeka hans kala huvud. Han hade ett så perfekt huvud! Så då ville jag bara så gärna få klappa ett skalligt huvud än en gång.....
Kan också stundtals sakna att vara på sjukhuset, med allt vad det innebar. Josef var ju så duktig, och visste precis vad de olika medicinerna och lösningarna hette. En gång sa en sköterska att hon skulle spruta in "vatten" i hans slang (CVK, en slang som gick från hjärtat och rätt ut i bröstkorgen, och som man kunde ge medicin i och ta blodprov från utan att det gjorde ont). "Det är inte vatten, det är koksalt!" sa Josef. Och om man försökte säga att det var hallonsaft som flöt in i hans kropp när han fick blod så blev man genast tillrättavisad.
Åh, nu minns jag en sak till. Josef tyckte det var såå roligt att ta blodprov i fingret, eller "popp i fingret". När jag blev gravid med Anton så följde han med mig till MVC och när så sköterskan tog ett fingerprov på mig, så blev han jätteledsen att det inte var han!

Det känns som att jag glömt så otroligt mycket av Josef, men så ibland säger eller gör Anton något som var så mycket Josef, och då blir jag lite förvirrad och undrar vilken son det är jag har framför mig!

Insåg idag att det var jättelängesen som vi bjöd hem folk, med några få undantag för nytillkomna vänner. Så nu vill jag så här offentligt passa på att be om ursäkt till alla er vänner som inte varit hemma hos oss på flera flera månader. Vi kämpar fortfarande med att bara orka med vardagen, och att ha gäster är en lyx som vi oftast inte ens orkar tänka på. Den senaste tiden har varit rätt kraftlös för både mig och Samuel och vi har knappt orkat med att umgås med varandra.
Så håll ut! Vi vill umgås!! Kanske kan vi få komma hem till dig...?


Älskade, underbare, så oändligt saknade Josef - tittar du ner på oss ibland?