Brohede

Idag måste jag egentligen bara plugga, plugga och plugga hela dagen. Det är därför jag sitter här och bloggar... Jag är nämligen expert på att hitta på saker som jag bara måste göra under just sådana här dagar. Jag är superdålig på att städa och göra i ordning köket hemma annars, Samuel sköter mycket av det. Men i eftermiddag när han kommer hem kommer troligtvis köket vara skinande rent och golvet bonat. Hmm, måste inte fönstrena tvättas också....?!

Igår hände en lite skum grej. Anton var med morfar på centralstationen för att vinka av mormor som åkte till Stockholm. Då hade de på något sätt suttit bredvid en man, som enligt min far: "inte var hemlös direkt, men kanske lite sliten". Vet inte hur det gick till, eftersom jag inte var med, men Anton måste ha charmat denne man, för han gav Anton en rätt stor klackring, och sa: "den här ska du få, det är riktigt guld!". Det trodde ju inte min pappa på alls, så han tog emot den utan protester. Sedan när jag fick se den, så tyckte jag att den såg rätt äkta ut, och tittade inuti. Jo, där var de två obligatoriska märkena; en som det står 18K på, och en annan som jag har lärt mig någon gång betyder att det verkligen är guld! Det är ingen liten sak, utan en rejäl "maffiaring"... Vi blev lite ställda, vad skulle vi göra nu??
Imorse ringde jag polisen, eftersom det inte var helt otroligt att detta var stöldgods av något slag. Men de menade att eftersom jag inte har något egentligen som "bevisar" att den är stulen, och de inte hade någon direkt anmälan om en försvunnen klackring, så fick vi göra vad vi ville med den!
Min pappa tyckte att vi skulle spara den till Anton, så han kan ha den när han blir äldre. Men jag tror inte att det är så roligt att ständigt misstas för någon sorts hallick.... Så nu lutar det nog åt att gå till en guldsmed och få ut lite pengar för den.

Anton "Maffiabossen" Brohede