Brohede

Det fanns inget riktigt guld i maffiaringen. Jag gick till vår juvelerare, men behöver ändå inte känna mig så dum för de var tvungna att analysera den i någon sorts maskin för att vara säkra. Mycket snyggt förfalskade stämplar! Lite tråkigt, eftersom vi redan hade kollat upp dagens guldpriser och räknat ut hur mycket vi kunde få för den ungefär. Jaja, nu hamnar den i utklädningslådan istället...

Fy, vad jag avskyr sådana här dagar, när det enda man borde göra är att plugga. De är någon sorts anti-dagar som inte borde räknas. Tur att det är slut med sådana snart! Känner att krafterna börjar tryta och att jag har svårt att koncentrera mig. Tänker mycket på praktiken och oroar mig inför den. Inte bara att jag måste prestera, utan att jag också ska vara där 8 timmar per dag. Har aldrig haft ett heltidsjobb och vet inte hur jag kommer orka med det. Positivt är iallafall att jag kommer vara helt ledig på fredagar.
Skulle helst vilja sätta mig och uppdatera mina neurokunskaper istället för att plugga till tentan. I skolan påpekas det nu hela tiden att "tänk nu på att ni på praktik för att lära er, att ni inte förväntas kunna allting etc..." Det försöker jag intala mig själv också. Men jag tänker mest att för patienternas skull är det ju bra om jag inte helt förvirrar saker och ting för dem.....

Samtidigt ska det bli så roligt att...jag vet inte hur jag ska uttrycka mig....ge lite omvårdnad! Sedan Josef blev sjuk har ju vi blivit föremål för mycket omsorg, och det har sannerligen behövts. Men nu känns det skönt att få vara med och ge lite omsorg istället, och kanske få göra lite skillnad med hjälp av den kunskap jag har fått.