Brohede

I fredags var det Josefs 6-årsdag. Det är fjärde gången vi firar honom utan att ha honom hos oss - ofattbart! Men den här gången var det lillebrorsan som såg till att det blev en ordentlig födelsedag. Anton har ju full koll nu på vad som bör ingå i ett firande; tårta, ballonger, present och Ja må han leva. Självklart fick Anton välja ut en present till Josef i affären (en bil, vad annars?) och sen gick vi till graven och där hjälpte Anton storebrorsan att öppna det inslagna paketet och sen sjöng han Ja må han leva. Då brast det för mig och jag grät en stund. Att se lillebror stå och sjunga födelsedagssången vid storebrors gravsten som den mest självklara sak i världen är ju så fel. Men också fint. 

I det vardagliga livet håller vi just nu på att lära Anton att gå på toa och inte använda blöja. Med Josef tog det typ en vecka, men den här gången har det varit mer av en utmaning. Anton gillar verkligen att ha "balsonger" på sig, men glömmer tyvärr alltid att säga till innan det kommer nåt. Tålamod, tålamod....

Har också varit hos vår barnmorska Birgitta ännu en gång. Eftersom min mage inte är så stor den här gången oroar jag mig en del för att bebben inte växer som den ska där inne. Snälla Birgitta gjorde då ett ultraljud och mätte alla kroppsdelar och allt såg perfekt ut. Vi såg ingen liten snopp den här gången heller, så nu vågar vi verkligen tro att det är en tjej! Hon har mer tydliga vaken- och sovperioder nu, och det är härligt att känna hennes omtumlingr där inne. 

Nu är vi i vecka 25 (24+4), och lilltjejen väger 800 gram. Otroligt att tänka sig att hon faktiskt skulle kunna överleva om hon kom ut nu.