Måndag 3 mars 2008

Tiden går så snabbt att jag inte hinner med. Och ändå har jag inte fullspäckat schema på vardagarna nu för tiden, vilket är fantastiskt skönt.

Samuel tituleras nu doktor och har så smått börjar varva ner efter den senaste tidens pärs. Det enda vi egentligen vet om hans framtid är att han blir kvar på institutionen fram till sommaren.
Vår samtalsgudstjänst om sorg som vi hade tillsammans med Lotta och Tomas Sjödin kändes mycket bra, och vi har fått enormt positiv feedback efteråt. Den finns att ladda ner och lyssna på på Mölndal Pingstkyrkas hemsida. Kan tyvärr inte adressen - googla!

Har inte hunnit med så mycket praktik ännu, bara två dagar. Men de har varit intressanta och lärorika, och jag har fått skriva mina första journalanteckningar. På torsdag kanske jag får ha min första patient, läskigt men också lite spännande på ett positivt sätt.
Jag måste lära mig att se det som jag faktiskt kan och inte bara fokusera på allt jag känner mig osäker på, vilket jag har en stark tendens att göra.

Jag känner att sorgen och saknaden efter Josef bara blir starkare och starkare och tror nog att det har med årstiden att göra. Nu är det ju officiellt vår och alla krokusar i trädgården påminner så starkt om hans sista tid i livet.
Jag tycker det är jättesvårt att komma ihåg hur han var, och det gör mig så enormt frustrerad och ledsen. Så fort jag försöker tänka på något särskilt tillfälle eller vad Josef skulle sagt, så 'tar bilden av Anton över', men jag tror att det är för att de är så lika till sättet, och då tröstar jag mig med att Anton påminner mig om hans storebror hela tiden.

Anton är verkligen i en helt underbar ålder. Han säger och gör så helt fantastiska saker varje dag att jag bara svämmar över av lycka varje gång jag är med honom. Han kan allt vara trotsig också men det tar inte allts överhanden, och vi har inte sett till några stora utbrott av ilska (ännu).

På något sätt så förstärker sorgen efter Josef lyckan över att ha Anton, vilket leder till en mycket underlig blandning av känslor. När jag saknar Josef som mest så blir jag samtidigt så oerhört tacksam över att ha Anton och att han är frisk.


Kommentarer
Postat av: Ulle

Linnea! Du är fantastisk! Jag är så glad att få läsa litr om hur du har det.

2008-03-03 @ 12:43:56
URL: http://stigfinnare.se.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0