Brohede

Idag har vi äntligen fått svar på en del frågor som vi gått och klurat på länge, ja egentligen ända sedan Anton föddes.

 Vår lillprins har haft problem med snarkningar och att andas genom näsan i omgångar ända sedan han var nyfödd. Jag fick sluta att amma honom när han bara var ett par månader gammal för att det strulade. På sistone har vi också märkt att hans tal låter annorlunda, väldigt grötigt och "långt bak". Han talar också väldigt högt och skrikigt.
Vi misstänkte att han kanske hade vätska bakom trumhinnan, och hörde lite dåligt, och så var det. Han hade mycket vätska i båda öronen, och läkaren trodde nog att hans hörsel kan vara rejält påverkad.
Vi misstänkte också att det bakomliggande problemet var en stor körtel bakom näsan (adenoid) och den fanns också där. Den var riktigt stor, och blockerade nästan helt vägen mellan näsan och munnen.
Så nu har vi fått förklaring till varför Anton var sjuk i princip hela sitt andra levnadsår. Och varför det kommer gult klegg ur ögonen hela tiden (som vi trott var återkommande ögoninfektioner), och varför han snarkar som en hel karl.

Adenoiden tas bort genom ett kort kirurgiskt ingrepp under narkos. Det blir troligtvis av framåt våren någon gång, och då gör de även hål på trumhinnorna för att släppa ut vätskan där.
Och här har vi tjatat på honom att inte prata så högt... Stackarn har väl inte haft nåt val, när han inte kunnat höra så bra.

Så ska en till av våra söner opereras... Det är väl inte direkt något stort och farligt ingrepp, men jag undrar ändå hur jag kommer reagera när han sövs. Det komer nog påminna lite väl mycket om Josefs alla sjukhuseskapader.

Positivt är ju iallafall att jag hade rätt i mina misstankar. Kanske kan jag bli en bra logoped ändå??