Måndag 30 juni 2008
Idag är en underlig dag. Vet inte om jag borde vara glad eller ledsen. I natt blev Anton äldre än sin storebror; 2 år, 10 månader och 29 dagar. En så här gammal kille har vi inte haft förut. Vaknade imorse och ville bara gråta. Vet inte riktigt varför, men mest gråter jag nog för Josefs skull. För att det är så fel att han inte fick leva längre än så, och för att lillebror blir äldre än storebror. Samtidigt som jag är så oerhört tacksam för att Anton verkligen blir äldre, och är så pigg och frisk.
När jag satt och grät i soffan kom Anton fram och undrade såklart varför. Vi pratade lite om Josef, och sen kramade Anton om mig och sa: Jag älskar dig, mamma! Tänk om jag inte hade honom, underbare unge!
På fredag skulle Josef blivit 6 år och då blir det som vanligt ballonguppsläpp vid graven. Tänk att han skulle börjat skolan i höst, helt ofattbart!!
Imorgon ska vi till mödravården och det ser jag fram emot. Alltid roligt att få höra lilltjejens hjärtslag och få bekräftelse på att allt är som det ska.
Senaste tiden har tillbringats i stugan vid vänern och på lite andra håll. I helgen var vi t ex i Örebro på bröllop. Vi har träffat en hel del vänner och det känns så gott. Två små bebisar har också fötts, och vi har träffat en av dem.
På fredag bär det av ut på landet igen, men innan dess kan det hända att det blir en natt ute i tält beroende på vädret.
När jag satt och grät i soffan kom Anton fram och undrade såklart varför. Vi pratade lite om Josef, och sen kramade Anton om mig och sa: Jag älskar dig, mamma! Tänk om jag inte hade honom, underbare unge!
På fredag skulle Josef blivit 6 år och då blir det som vanligt ballonguppsläpp vid graven. Tänk att han skulle börjat skolan i höst, helt ofattbart!!
Imorgon ska vi till mödravården och det ser jag fram emot. Alltid roligt att få höra lilltjejens hjärtslag och få bekräftelse på att allt är som det ska.
Senaste tiden har tillbringats i stugan vid vänern och på lite andra håll. I helgen var vi t ex i Örebro på bröllop. Vi har träffat en hel del vänner och det känns så gott. Två små bebisar har också fötts, och vi har träffat en av dem.
På fredag bär det av ut på landet igen, men innan dess kan det hända att det blir en natt ute i tält beroende på vädret.
Tisdag 17 juni 2008
Det är svårt att hålla uppe ett regelbundet skrivande så här i semestertider. Det är faktiskt rätt svårt överhuvudtaget för mig att ta mig tid och ork att sätta mig här, samtidigt som det är roligt. Ibland funderar jag på att lägga ner bloggandet men kommer fram till att det vore roligt att ha det kvar iallafall tills bebben är född.
Nu är vi i v 22 vilket innebär att mer än halva tiden är gjord - jipii! Jag känner tydligare och fler rörelser här inne, och nu kan man ockå ibland se och känna dem utanpå.
Bebben, ja. För ett par veckor sen gjorde vår egen barnmorska ett UL för att se vad det för en sort här inne. Det verkar som att hon inte kunde hitta någon liten snopp, och det kunde inte jag och Samuel heller. Nu kan man ju aldrig vara helt säker om man tror att det är en tjej, men nog verkar det som det. Vi blev faktiskt lite smått chockade, är så vana vid killar nu! Men visst är det extra roligt med något nytt och spännande, även om jag känner att det inte spelar någon större roll vilket kön det är. Efter 6 år med grabbiga kläder är det iallafall roligt att få gå och titta lite på tjejavdelningarna. Jag har köpt några små rosa saker - om det blir en kille för de väl hamna i presentskåpet.
Anton pratar rätt mycket om bebisen nu, och verkar ha rätt bra koll på vad man kan förvänta sig. Vi försöker att inte prata så mycket om att de ska leka ihop för det kommer ju ändå dröja ett bra tag innan det går. Istället fokuserar vi på att bebisen behöver hjälp med mycket, att den kommer skrika när den är trött, hungrig och ledsen, och att den kommer äta mjölk från mammas bröst. I morse hade han en lång utläggning för sin far om hur stor mammas mage kommer bli innan bebisen kommer och sen hur stora brösten kommer bli för att få plats med mjölk där i. :)
Den 2 juni var det tre år sedan vår Josef dog. Vårt liv med Josef känns väldigt avlägset. Livet liksom rullar på och så mycket har hänt. Vi träffade familjen, var vid graven och tittade på Joseffilmen. Jag och Samuel åkte på kvällen själva till Östra och gick lite i omgivningarna. Det var en tung dag och det märktes redan några dagar innan att vi inte hade ork och tålamod som vanligt.
Idag är det tre år sedan begravningen och vi tänker för första gången titta på inspelningen av den ikväll.
På torsdagen efter det byttes sorg till glädje då jag hade flera av mina goda vänner hemma på 30-årsfest! I den härliga sommarvärmen passade det bra att ha ett trädgårdsparty och vi bjöd på tacobuffé. De flesta av mina närmaste vänner var där och jag känner mig lyckligt lottad med så många goa människor i mitt liv.
En resa till Kolmården och Vildmarkshotellet har också hunnits med (och vår 9:e bröllopsdag under denna!). Det var roligt och lyxigt eftersom vi inte betalade något själva. Det var en rekreationsresa som bcf bjöd på.
På torsdag bär det av till Kållandsö för midsommarfirande och allmänt umgänge med vänner.
