Fortfarande 2 juni...
Efter det har vi också hunnit med tre besök till graven, brunch och grillning med goda vänner, och fika på Josefs fik med familjen.
Packningen har kommit i andra hand och det börjar nog bli dags att göra det nu. Klockan halv sex imorgon bitti hämtar mina föräldrar oss.
Samuel hittade helt plötsligt inte sitt pass tidigare idag. Stressen blev mer och mer påtaglig ju mer vi letade utan att hitta det. Han åkte t o m en sväng in till jobbet för att kolla om det låg där. Vi hann också ringa till passpolisen och få instruktioner om hur man hämtar ut ett provisoriskt pass på flygplatsen, innan Samuel hittade det (inte långt ifrån de andra passen, men lite lurigt gömt).
Så här fin var graven idag, med ny vit sten (på marken) och blommor, och minnesgåvor från släkt och vänner:
Nästa inlägg blir troligtvis från Toronto. Vi kommer fram 12.20 imorgon, lokal tid (kl 18.20 svensk tid). Det blir spännande att se hur det går för Anton med tidsomställningen...
Älskade vänner!
Tack för att vi fick dela Josefdagen med er. HAr försökt skriva 3-4 gånger här idag nu, men mina ord känns platta... VI läste hela bloggen igår innan vi skulle lägga oss, Rickard konstaterade än en gång att även när vi försöker sätta oss in i vad ni lever i så är det omöjligt att förstå det ni upplever både nu och under Josefs sjukdomstid. Det är väldigt berörande att läsa det du skriver och tårarna trillar varje gång.
Låg vaken ett par timmar innan jag somnade , och tankarna snurrar runt. Minns sista gången vi träffade Josef,i slutet av maj någon gång, hemma hos er, han var trött och blev fort hungrig (vi gjorde fiskpinnar o snabba potatisar),men ändå så orkade han vara helt ljuvlig och charmig som vanligt, han tackade för hamburgaren o pizzan som vi hade skickat! Kommer du ihåg?
Några av bilderna på Josef med runda kinder är ju likt ALvin som du sa.
Hoppas att ni får bra dagar i Toronto, vi ser fram emot att ni kommer hem igen, Alvin vill leka med Anton, vi ska försöka lära honom gå nu...
Kram & kärlek till er.
