Fredag 15 juni

(första delen skriven igår kväll torsdag 14 juni)
Nu har precis Bruxy (pastorn som vi lyssnade på i söndags) och han fru Nina lämnat lägenheten. Det blev en mycket lyckad kväll! Vi hade så mycket att prata om, och så mycket gemensamt trots att vi aldrig träffats. Jag ville aldrig att de skulle gå, och de ville heller inte riktigt åka, men klockan började bli mycket. De lämnade en inspelad hälsning som vi ska ta med oss hem till vår hemgrupp.



Idag har jag, Sabina och Anton gått två gånger ner till Eaton Center (den stora shoppingmallen)! Först gick vi dit på förmiddagen men hann inte titta på så mycket förrän Anton blev trött och vi fick skynda hem.

Tyvärr vaknade lillkillen när jag skulle lyfta ur honom ur vagnen, vilket innebar att han bara sov en halvtimme, istället för ca 2 timmar. Sådana avbrott från rutinen stressar mig något enormt, särskilt när jag är trött (vilket jag iofs är nästan jämt). Jag behöver den tiden mitt på dagen när Anton sover till att slappna av, och samla lite krafter igen.

Så jag blev lite låg, och längtade lite hem. Men sen kom jag på vad som kan avhjälpa deppiga känslor - shopping! Så vi gick tillbaka till affärerna och jag handlade lite snygga kläder till mig och Anton.

Vi får se vad vi hittar på imorgon. Måste spara på krafterna till helgen, som innehåller ett fullspäckat schema!
...

(skrivet idag fredag 15 juni)
Vaknade med ont i huvudet och bultande smärta i höger fotled. Ojoj, kommer nog komma hem som en lycklig människa med bruten kropp... Fick iallafall sovmorgon, och en lugn förmiddag - Sabina gick med Anton till ekorrparken.



På eftermiddagen tog vi tunnelbanan till en stor park med närheten som har ett bassängområde öppet för allmänheten. Tyvärr skulle de inte öppna förrän imorgon, men vi var ändå i parken några timmar och hade det gött. Samuel slutade tidigare och mötte oss där.



På vägen dit, inne i tunnelbanetåget, satt vi mitt emot ett ungt par. Ibland kommenterar jag folk omkring oss litegrand, utan att dämpa mig nämnvärt, eftersom de inte förstår. Jag gör det alltid med viss bävan eftersom det finns en liten risk att faktiskt den omtalade personen förstår svenska, men jag bedömmer sannolikheten som ytterst liten. Nu har jag minsann lärt mig en läxa!
Jag började nämligen prata om den unge killen mitt emot oss och sa att han var lik "jack" i Lost (Matthew Fox). Vi pratade lite om det, och kom sedan in på något annat. Efter en liten stund böjde sig killen fram och sa på klingande svenska: "ni är från Sverige va?"... Oj, då blev jag lite generad. Han var och hälsade på den här tjejen i Kanada. Som tur (för mig) var att det är ett väldigt dån inne i tunnelbanan, och han hade inte hört att vi hade pratat om honom, men tyckte att han hörde mig prata om att "åka tåg" med Anton. Jag sa faktiskt till honom då att vi hade pratat om honom (det var ju något positivt, Jack är grymt snygg), och vi skrattade lite ihop.
Minnesanteckning: mer försiktig med vad jag säger (på alla språk!) i fortsättningen...

Nu måste vi vila ordentligt ikväll. Enligt programmet ska vi imorgon lördag:
Kl 9.30 en stor outlet mall med billiga märkesklädesaffärer
Efter det till ett stort marinland och titta på valar och hajar (några av Antons favoritdjur).
Och sen till Niagarafallen.
Vi har hyrt bil över helgen, och måste passa på...

Kommentarer
Postat av: Julia

Fördelen med språkupplevelsen är att du inte behöver vänja dig av med att kunna prata fritt när du kommer tillbaka. Kommer ihåg efter Nya Zeeland när jag och kompisen landade på Heathtrow efter ett halvår borta. Helt plötsligt pratades det svenska överallt och man fick snällt tänka efter på vad man sa (även om det nu var snälla saker som i ert fall)! På dina blogginlägg låter det verkligen som att Toronto är ett trevligt ställe att hänga på!

2007-06-17 @ 18:10:06
URL: http://juleld.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0