Brohede

Här kommer en liten redogörelse för hur onsdagen den 8 oktober blev för oss. En rapport om dagsläget inklusive nytagna bilder kommer imorgon.

Vi åkte alltså in tidigt på morgonen, spända och uppspelta. I dörren till förlossningsavdelningen möttes vi av en barnmorska som direkt meddelade att det var fullt och att vi därför fick sitta i väntrummet tills vi kunde få ett rum. Då rann liksom all adrenalin av mig och jag la mig i soffan och somnade.



Efter att vi gått en promenad och Samuel passat på att ge blod så fick vi till slut ett rum vid kl 10.30. Jag blev undersökt och det beslutades att igångsättningen skulle ske med en lite nyare metod som inte är så medicinsk utan mer naturlig. Man satte alltså in en kateter som skulle hjälpa till att vidga livmoderhalsen och målet var att vattnet skulle gå pga detta. Men hinnorna gick sönder direkt under själva proceduren och fostervatten flödade ut, ca 2,5 l.
Efter det fick jag värkar som kändes men inte mer än att jag kunde äta, spela kort med Samuel och gå långpromenader i korridorerna.
Timmarna gick och när jag öppnat mig 3 cm skulle katetern ramla ut av sig själv men detta tog väldigt lång tid. Till slut vid kl 17 kunde en barnmorska dra ut den och då kunde hon också undersöka mig. Glömmer aldrig hennes min när hon plötsligt säger: Det är en hand som tar tag om mitt finger här! Det visade sig alltså att Elin låg med armen för utgången. Flera läkare kom in och det diskuterades hur man skulle göra. Förhoppningen var att värkarna som tryckte huvudet nedåt skulle göra så att armen drogs undan, så man avvaktade.
Ganska plötsligt tog smärtorna tag mer ordentligt i kroppen och jag fick börja med lustgas. Snart gick värkarna i ett nästan utan paus och jag kände paniken komma krypande. Personal kom in med jämna mellanrum och försökte putta undan Elins arm. Jag fick en ryggbedövning som skulle göra det hela mer uthärdligt och det fungerade.
Men inte mycket hände, armen låg kvar och jag öppnade mig inte mer än 4-5 cm.
Vid kl 20 diskuterade de först att sätta in värkstimulerande dropp och avvakta, men då kände jag att nä, ni får gärna chansa med vansinniga smärtor några timmar till i era kroppar, men jag har fått nog! Jag var bara övertygad om att den armen var fast där och att det skulle bli snitt till slut, så det var lika bra att köra på det. Läkaren höll med och allt började med ens förberedas inför operation. Vilken otrolig lättnad jag kände då!

Jag fick en spruta som stannade värkarna och Samuel fick byta om till snygga operationskläder. Inne i operationssalen väntade ett helt kirurgteam redan på oss. Jag blev bedövad från bröstkorgen och nedåt och operation "Välkommen elin" började. Eftersom jag är en sån som älskar att titta på förlossningar och snitt och liknande på TV så ville jag gärna att Samuel skulle filma det hela och det gjorde han. Personalen var såå imponerad att han klarade att stå på andra sidan skynket och beskåda hela ingreppet!